Mötet med gruppkompisen
Okej, nu ska jag berätta om hur mitt möte med Alexander gick. Vet inte ens hur jag ska börja. Han sprang som vanligt ur från klassrummet och försvann. Jag gick till biblioteket där vi bestämt att vi skulle träffas och ser honom sitta på en stol längst in i ett hörn. Jag går och sätter mig på stolen intill och säger hej. Inget svar... så jag frågar om han har tänkt något på hur vi ska göra presentationen. Inget svar. Eller jo, han rycker lite på axlarna som man brukar göra när man inte vet något. När jag inte får något svar så berättar jag hur jag tycker vi ska göra och frågar sedan vad han tycker om min ide. Ett ryck på axlarna. Jag frågar om han har kommit på några huvudargument ur texten. Efter 10 sekunders tystnad börjar han mumla något. Jag ber honom prata lite högre för jag inte kan höra vad han säger. Han fortsätter mumla och jag ber honom igen att höja rösten lite. Efter andra gången ger jag upp och låter honom prata klart med ohörbar röst. Sedan frågar jag om han tycker vi ska ses igen innan dagen för presentationen och se vad vi har skrivit om. Inget svar. Då föreslår jag att vi kan höras på mail istället eftersom jag insett att jag inte kommer få ur den här killen ett ord. Jag har aldrig varit med om en mer svårarbetad människa. Jag tror jag ska göra arbetet själv och sen visa honom. Om han vill vara med på det så får han gärna det men jag tänker inte upprepa den konstiga stämningen av att föra en monolog framför en person som inte bryr sig över huvud taget vad jag säger. Och som inte säger hej eller hejdå.
Nu ska jag sova! Godnatt!
Nu har jag fått ur mig en del av frustrationen över min märkliga gruppkompis. Nu till något roligare. Vi var över och kollade på breaking bad ikväll men efter ett tag bestämde vi oss för att åka med bussen bort till nutter center och gå i deras haunted house som de fixat i gympasalen tillsammans med 10 andra av gänget från huset. Lite läskigt men mest roligt. :) här är en bild innefrån spökhuset.
