Charlotte flygplats
Hej, sitter och väntar på nästa flyg på Charlottes flygplats. Igår och i natt har vi packat och sagt hejdå till alla vänner. Jag kommer att sakna dem väldigt mycket och kommer än en gång få ställa om mig och min livsstil lite grann precis som när jag först kom till Dayton. Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så här jobbigt att åka ifrån Wright State. Jag har ju gått och räknat ner dagarna men samtidigt vill jag inte att de ska ta slut. Så konstig känsla.
Jag packade i alla fall en snabbis på dagen men hann inte med mycket alls eftersom jag har lyckats samla på mig hur mycket grejer som helst. Jag åkte sedan över till min värdfamilj och hjälpte dem klä julgranen och åt midddag. Så ledsamt att det är sista gången jag träffar dem också. Jag hoppas verkligen att jag får tillfälle att hälsa på dem. Jag och Valeria hade köpt lite småpresenter till dem innan jag åkte. Till familjen köpte vi salt och pepparkar som var två pepparkaksgubbar och en julhandduk till köket. Jasmine fick lipsyl med Minney Mouse på och en sådan där tavla som man målar utefter siffror som är tryckta. Jag vet att jag gillade att måla dem när jag var liten. Hunden Copper fick en ny anka med tomteluva på sig. Vi åt ribs till middag med ris och broccoli.
Jag var tvungen att säga att jag vill åka hem relativt tidigt för att hinna packa klart. Tyvärr spelade vi kort och beställde pizza istället för att packa. Det är ju så otroligt tråkigt och tidsödande. Dessutom var vi tvugna att städa också och det är verkligen det tråkigaste som finns, speciellt när man själv inte ens ska bo kvar där. Vi packade och städade till 4 på natten och dödströtta var vi eftersom vi varit på fest dagen innan och somnat vid 5 och vaknat alldeles för tidigt. Festen var jättekul och alla sa hejdå till varandra.
Kl 6.30 kom Andi från värdfamiljen och skjutsade oss till flygplatsen efter att vi sovit en timme. Vet inte om jag blev något piggare alls av en timmes sömn... snarare tröttare. Sååå snällt av Andi att gå upp tidigt och hjälpa mig och Frida att ta oss till flygplatsen. Taxi hade blivit rätt dyrt eftersom vi bara är 2 personer som ska åka den här tiden.
Måste också passa på att berätta det roligaste på länge. Jag krånglade mig in med 2 stora resväskor och ett klumpigt handbagage som bestämt sig för att gå sönder lagom till resan plus en dataväska på Dayton International Airport. Väskan ville inte fälla upp drag grejen så jag fick helt enkelt bära den 10 kilos rullväskan. Den ena stora väskan var totalt felpackad och ramlade så fort man släppte den. Så entren på flyplatsen var inte den smidigaste. Väskorn ramlade och jag försökte få med mig allt till incheckningen. Jag lyckades med det och fick sedan reda på att jag hade 3 pounds övervikt vilket motsvarar 1,3 kilo. Tjejen bakom disken var jättetrevlig och gav mig en julklapp så att jag slapp betala övervikt. Då blev vi äntligen av med väskorna och hade bara den trasiga handbagageväskan och dataväskan att ta hand om. Precis utanför säkerhetskontrollen öppnar jag väskan för att ta upp passet och är så trött efter att ha sovit 1 timme att jag glömmer att stänga väskan så jag lyfter upp den öppen och allt flyger ut över golvet. Jag och Frida börjar skratta så tårarna rann och jag kunde inte andas till slut. Gubbarna i säkerhetskontrollen fick sig också ett gott skratt och jag bjöd resenärerna på en rolig start på dagen. Skämdes ihjäl och började plocka upp alla sladdar och prylar som flugit ut på golvet medan jag skrattade så jag blev helt röd. När jag äntligen fått ihop allt och stängt väskan kommer det fram en man med en godis och säger att jag glömde den här på golvet. Jag börjar skratta ännu mer och han undrar om jag är okej.
Sedan fick jag höra att jag inte var den första som lyckats med denna show av säkerhetsvakterna och alla skrattade lite mer åt mig och min smidighet. Efter denna incident har resten av resan gått bra och Frida lyckades på något sätt få upp handtaget på väskan så allt är löst.
Nu ska vi boarda planet. Hörs snarrt igen ! Kram
