Global Economics and Social Issues
Tänkte berätta lite om en av mina ekonomiklasser, Global economics and social issues. Den handlar om olika ekonomiska problem och tar upp debatter som finns kring svåra ekonomiska dilemman. Läraren som vi har är så rolig. Hon ska alltid dra paralleller mellan USA och Tyskland (av alla länder...). Det känns ofta som att det är det enda landet hon vet någonting om eller över huvud taget existerar förutom USA såklart. Allt handlar liksom om just Tyskland. Jag sitter på lektionen och skrattar lite för mig själv när hon förklarar för klassen hur de har det i Europa. "Till exempel så har de ju inte så stora bilar som här i USA och de har inte tv-skärmar i bilarna heller!" Nähe...! Mamma och pappas Volvo V70 från 2000 har liksom en tv... och de har ju inte alls stort utbud av glutenfria livsmedel i Europa! Haha... hur vet hon det? Jo, det är en liten kille på 10 år som hon känner som har varit i Tyskland och berättat om allt det här när han kommit tillbaka. Bra källa för att lära ut studenter på college?!? Ehm nää...
Hon säger i alla fall så mycket knäppt. För någon vecka sedan förklarade hon att ALLA bostadshus i Tyskland har solcellspaneler på taken så de sparar energi. Okej, nu vet jag ju inte hur det ser ut i Tyskland idag eftersom det var typ 5 år sedan jag senast var där men jag får känslan av att man ska ta hennes information med en nypa salt. Hon pratar om Europa som om det är en annan planet och jag hoppas att de amerikanska studenterna förstår hennes "överdrifter".
Om några veckor ska jag ha en debatt-presentation inför klassen. Jag ska vara motsidan om att det ska gå att få lånförmildring för att minska risken att folk får lämna sina hem på grund av överbelåning i USA. Jaa, det är ett lika svårt och tråkigt ämne som det låter... Det som gör saken ännu värre är att jag är i en tvåpersoners-grupp med en kille som verkar ha fel på stämbanden eller någon form av social störning... Jag försökte hitta honom under ett tillfälle då alla i klassen skulle gå runt och hitta sin partner under 10 minuter i klassrummet. Jag gick runt och skrek hans namn i klassrummet och försökte ta reda på vem det var men fick inget svar. När jag såg att de flesta redan hittat sina partners och var i full gång med att diskutera hur de skulle lägga upp arbetet inför presentationen gick jag fram till läraren för att titta på närvarolistan för att se om den här killen överhuvudtaget var där den dagen. Japp, det var han... Hans namn stod sist på listan och jag kunde därför lista ut att han måste sitta i ett hörn av klassrummet, längst bak eller längst fram. Jag tittade runt lite mer och ser en ensam kille som sitter och tittar ner i bänken längst bak i hörnet av klassrummet. Jag gick fram till honom och frågade om han hette Alexander som det stod på listan att min gruppkompis skulle heta. Killen tittade på mig som om jag vore helt knäpp och svarade inte. Så jag frågade igen. Fick ett mumlande tilll svar som jag tyckte lät som "yes" ungefär. Jag förklarade att jag heter Micaela och är utbytesstudent från Sverige och att jag sett att vi ska arbeta ihop i den här klassen. Han svarade inte och jag vet inte riktigt om han ens lyssnade. Så jag frågade om vi skulle byta mailadresser så att vi kunde kontakta varandra och förbereda presentationen tillsammans. Fick en stirrande blick som svar. Jaha, vad gör jag nu tänkte jag och bestämde mig för att skriva ner min mail på ett papper och ge honom. Han tog emot lappen och så hände inget mer. Då frågade jag om jag skulle kunna få hans mailadress ännu en gång. Han tittade upp från bänken och såg besvärad ut. Till sist lyckades jag få en lapp med hans mailadress med någon halvt oläslig handstil och stod kvar vid hans plats medan jag såg honom ta sin ryggsäck och springa ut ur klassrummet.
Efter de fyra senaste lektionerna i den här klassen har jag försökt få tag på honom. Jag har, direkt när läraren avslutat sista ordet, gått fram mot den här killen för att försöka bestämma en tid då vi kan mötas men han hinner alltid springa iväg innan jag får tag på honom. Jag förstår inte vad hans problem är och hur kan jag lyckas hamna med en person som inte kan prata trots att han är amerikan? Det är ju JAG som ska vara blyg och tyst eftersom jag är från andra sidan jorden och inte pratar engelska klockrent. Men när jag tänker efter så tror jag det kommer vara till min fördel för då kommer jag framstå som huvudpersonen i presentationen och kanske få ett bättre betyg än den tysta killen.
MEN, ett under skedde idag! Jag lyckades få ett svar på ett av mailen jag skickat till honom och vi ska träffas kl 11 i biblioteket imorgon. Yeay! (Om han nu dyker upp...) Så nu gäller det att förbereda sig ordentligt så att vi kan bestämma allt imorgon för man vet ju inte om jag någonsin kommer att lyckas få tag på min gruppkompis igen. Jag känner att det är nog bäst att jag har en back-up plan OM han skulle vara "sjuk" på dagen för presentationen ;) För förbereder mig mentalt på det värsta redan nu!
Återkommer om hur mötet gick :D
Ciao!
